Hoping for a better life, kapitel. 9



 
 
Linnies perspektiv
 
 Jag stod vid mitt skåp och rotade efter min jeansjacka och min väska. Skoldagen var slut och tack vare Claire hade jag klarat av den. Om inte hon hade funnits vet jag inte vad jag skulle gjort. Jag hittade det jag letade efter och vände mig om. Jag kollade bort mot Claire som stod vid sitt skåp med sina kompisar Hannah och Sue. Det var en sak jag inte förstod, att Claire ville umgås med mig när hon kunde vara med villken annan person som hälst. med hennes personlighet kunde hon säkert bli kompis med alla.
Jag började sakta och osäkert gå mot dem.
-Men är du sugen på att hitta på något idag, eller? frågade Sue Claire.
-Nja, jag lovade att ta en fika med Linnie, men vi kan väl göra något imorgon? Svarade Claire.
"Hon lovade mig", det känndes så bra att hon hade sagt det. På något vis så kände jag mig så speciel, så unik när hon lovade mig saker och höll det.
Claire tittade mot mig och log.
-Ska vi gå? Frågade hon.
Jag nickade och log till svar.
Efter ett tag hade vi bestämmt oss för att ta tunnelbananin till centrala London och ta den fika.
När vi satt och väntade på att vårt tåg skulle komma kände jag mobilen vibrera i bakfickan. Jag drog snabbt upp den och svarade:
-Hej, det är Linnie.
-Hej, det är Carmen. Har du inte slutat skolan än?
-Jo, vadå? frågade jag förvånat.
-Du skulle ju ringa när du slutat skolan så vi kunde bestämma om vi skulle ses.
Jag hade inte så mycket som tänkt på att jag hade bestämmt med Carmen kvällen innan.
-Förlåt! jag hade precis glömmt det och jag är på väg och ska fika med en kompis. Sa jag.
-Jaha! vad roligt! sa Carmen och lät nästan lite förvånad. Men du kan väl komma hit och äta middag sen? frågade hon sedan.
-Javisst, det blir toppen! Men nu måste jag lägga på för nu kommer tåget vi ska med, hejdå! sa jag när jag såg hur tåget sakta rullade in på perrongen.
-Hejdå vi ses!
Sen la vi på.
Claire och jag gick tysta på tåget och satte oss brevid varandra på två säten.
-Vem var det som ringde? Frågade Claire och gav mig en nyfiken blick.
-Det var min faster, jag ska dit och äta middag ikväll.
-Okej, ni står nära varandra va?
 Jag ryckte till lite av det oförberädda konstaterandet.
-Ja, det har vi alltid gjort men det har blivit lite sämre sen hon skaffade familj och så. Svarade jag ärligt.
-Jag förstår precis vad du menar, jag och min storasyster var jättetajta men så flyttade hon till Birmingham med sin pojkvän och nu blir det knappt av att vi ses längre. I och för sig sågs vi faktiskt för någon vecka sen och då gick bara hon jag och Harry och fikade.
-Harry? Upprepade jag undrande.
-Min pojkvän, sa Claire och såg plötsligt obekväm ut så jag frågade inget mer.
Vi pratade en sund och sen var vi var framme vid stationen vi skulle gå av vid: Centrala London.
Vi hittade ett mysigt café med ganska lite folk.
Claire var snabb med att föreslå att vi skulle sitta vid ett fönsterbord. "Jag älskar att titta på allt folk som går förbi" hade hon sagt och jag hade bara skrattat åt henne.
-Så vad vill du ha? frågade Claire.
-Nej, jag går och betalar själv! protisterade jag snabbt.
-Nej det gör du inte! Sa Claire milt men bestämmt. För det första har du gips och kryckor och jag är i min livs form och för det andra så vill jag bjuda dig. Sa hon sen.
Efter ett tag lät jag mig övertalas för Claire var så envis så det var ingen idé.
Claire kom tillbaka med två cupcakes en kopp varm choklad och en fanta.
-Varm choklad mitt på sommaren? frågade jag Claire.
-Ja, jag älskar varm choklad oavsätt årstid! Sa Claire glatt och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne.
Jag satt och tittade ut genom fönstret och såg en stor folkmassa gå på trottoaren mitt emot cafét.
-Vad är det där tror du? Frågade Claire som om hon kunnat läsa mina tankar. Jag ryckte på axlarna.
-Vet inte. Just som jag sa det skingrades personerna och man kunde tydligt se villka som dragit åt sig uppmärksamheten: Harry Styles, Niall Horan och Louis Tomlinson.
Plötsligt såg jag hur Louis tittade rakt på oss. Jag kände hur mitt ansikte blev rött oc jag tittade ner på min halvätna muffins. När jag tittade upp såg jag hur Harry och Louis stod med huvudena tätt som om dom pratade och så tittade Harry också mot vårt håll och såg ut som han letade efter nåon.
-Claire! dom tittar på oss! Väste jag fram och lutade mig över bordet.
-Va? villka? frågade hon och tittade upp från sin tjocka och gamla mobil hon hade efter som den andra gått sönder.
Jag nickade mot killarna som fortfarande stod kvar.
Claire tittade åt samma håll och log stort, sen rätade hon på ryggen och vinkade. Harry fick syn på henne och sken upp. Han skyndade över gatan med Niall, Louis och dem få fansen som var kvar.
-Vad gör du? frågade jag men Claire han inte svara förens Harry kom in igenom dörren till det lilla cafét.
Harry gick snappt fram till vårat bord sa ett snabbt hej till mig och sedan böjde han sig ner över Claire och gav henne en lång kyss på munnen. Jag tittade chockat på dom, vad var det här?
Louis och Niall hade också kommit fram till vårat bord. 
Claire slet sig från Harrys kyss och jag gav henne en 'varförharduinteberättat'-blick som hon bara log åt.
-Så killar det här är.. började Claire men Niall avbröt henne.
-Linnie, vi vet.
Nu var det Claires tur att ge mig en 'varförharduinteberättat'-blick.
-Det var henne vi hälsade på, på sjukhustet, förklarade Louis.
Jag nickade och tittade på Claire för att se om hon tagit illa upp av att jag inte berättat men hon hade fullt upp men Harry.
-Hur är det med dig? frågade Niall och satte sig på stolen brevid mig.
-Tja, bättre, sa jag och log lite.
-Så bra, sa Niall och log så att man kunde se hans tandställning. Vad söt han var!
-Men varför vi igentligen gick här utanför var att vi ska till Liams lägenhet som ligger här runt hörnet. Ni får gärna följa med! sa Louis och reste på sig. Clarire nickade men kollade sen på mig.
-Eller vill du? Frågade hon snabbt.
-Visst. sa jag fast att jag var osäker. Tänk om dom bara såg mig som ett jobbigt fan? Det var ju igenligen det jag var. Hur skulle detta gå? 
 
 
 
Så nu är äntligen kapitel 9 ute! jag har även bytt design och börjat med bilder, så vad tycker ni? Komentera!!:) xx Stina