Let's face the truth. Kapitel 6
Harrys P.O.V
~ Jag såg mig förvirrat om på den mörka, långa gatan. I det gula skenet från en gatlykta såg jag en mörk gestalt. Mina ben ökade plötsligt tempot framåt och jag kunde se att killen hade på sig en svart hoodtröja med luvan över huvudet och det bruna raka håret. Han höjde lätt ena mungipan när han fick syn på mig. "So, you're here" sa han när det bara skillde någon meter mellan oss. "Of course" svarade jag och log lite smått. Vi började tysta gå sida vid sida frammåt in i mörkret där gatlyktans sken inte nådde. Jag hörde hans steg mot det knastrande gruset upphöra och jag vände mig mot honom. Vi stod tysta mitt emot varandra och jag tyckte mig kunna se hans ögon glittra i mörktet. Sakta lyfte han en hand och la den försiktigt på min nacke och lät tummen vila mot min käke. Våra ansikten fördes långsamt närmre och närmre varandra och jag kunde känna hans korta skäggstubb mot min haka när våra läppar nuddade varandras. "Harry.." Viskade han mot mina läppar och hans röst lät ljusare än jag förväntat mig. Han förde handen mot min kind och klappade mig lätt. "Harry" hörde jag rösten säga igen och allt försvann plötsligt när jag kände en bestämd klapp på kinden.~
Jag öppade ögonen och såg Danielles stora, krulliga hår och kände hennes hand vila mot min kind. Jag rodnade när jag insåg att det inte var killen i drömmen som viskat mitt namn och klappat mig på kinden. Det var Danielle som försökt väcka mig. "Good morning!" Sa hon glatt. "Goodmorning" mumlade jag och drog upp täcket över huvudet för att dölja mina röda kinder. Jag blundade hårt och försökte återkalla minnet av drömmen, killens utseénde och kanske vem var men det gick inte. Luften blev tyngre och varmare under täket och jag var tvungen att lyfta på det tjocka duntäcket och hämta lite frisk luft. Danielle var inte längre kvar i rummet, utan hade av ljudet från badrummet att dömma gått för att ta en ducsh. Jag påminndes om att det var tisdag och vanlig skoldag. Sakta makade jag mig ur sängen och drog på mig gårdagen jeans och en ren T-shirt. Jag satte mig på sängkanten och tog upp min mobil. Ett nytt SMS från Niall. "Hi mate! R u meeting me at the cafe as usual?" Jag hörde dörren öppnas och hörde tysta steg mot golvet. Jag kollade automatist upp och såg Danielle stå med en handduk lindat runt sitt hår och endast iklädd röda spetsunderkläder. Jag hade sett henne många gånger så avklädd men jag hade aldrig riktigt 'tänt' på det. Var det för att vi var vänner eller var det för att.. Nej. så kunde det inte vara. Det var bara för att vi var vänner inget annat. "Are Liam coming over tonight?" Sa jag retsamt för att glömma mina tankar och bryta tystnaden. Danielle rodnade och räckte ut tungan i en grimas. "Maybe.." sa hon och log hemlighetsfullt. Jag skrattade tyst och kollade ner på mobien igen för att svara Niall. "Nope, im at Danielle's place. See ya in school.:)".
-
Jag satt hemma vi köksbordet efter att jag kommit hem från en otroligt lång skoldag. Den hade varit som alla andra tisdagar om det inte varit för den där drömmen som hela tiden funnits i mina tankar. Jag hade varit ganska off hela dagen och mest gått runt i mina egna tankar och en hörlur i örat. De andra hade försökt prata med mig och jag kunde hela tiden känna deras oroliga blickar bränna i nacken. Jag hade struntat i dem, de skulle aldrig förstå. Det var så svårt att förklara. Jag brukade prata om mycket med Danielle, men det här var annorlunda. Jag behövde en ickedömmande, förstående person som jag hade lätt att prata med och jag visste precis vem.
Jag är så hemskt ledsen över uppdateringen! Ska bli bättre nu. Ett stort tack till er som stannat och hoppas ni haft en bra påsk! Vill någon förlja oss på något socialt kommer länkar här:
Och om det är något mer får ni mer än gärna kommentera!
// Stina och Matilda