fiveboysstories

 

 

 

Det skulle bli kul att träffa tjejerna igen. Jag hade träffat dem några gånger sedan jag och Harry blev tillsammans. De var riktigt snälla och det kändes som vi känt varandra mycket längre än vi egentligen gjort.

Harry och jag var nu framme vid restuarangen där vi skulle äta middag.

Vi gick in igenom de stora entrén och långsamt genom restuarangen bort mot de långa bordet där, Louis, Eleanor, Danielle och Liam satt.

Harry höll ett stadigt tag om min midja för att slippa riskera att jag snubba, och förmodligen få hela restuarangens uppmärksamhet. Alla vid bordet reste sig när vi kom fram och det blev kramfest.

-Grattis på födelsedagen! Sa jag och kramade om Liam.

-Tack så mycket! Sa Liam stort.

Jag gick mot Danielle för att krama om henne.

-Hej, Sa Danielle och log stort mot mig.

-Hade lite du baksmälla i lördags?

Jag gjorde en liten grimas och svarade:

-Du skulle bara veta!

Hon skrattade och Eleanor kom fram till oss.

-Shit! Vad snygg du är! Älskar dina skor.

Harry tittade bort mot oss då han stod en lite bit ifrån och pratade med killarna.

Jag gav honom en blick som skulle föreställa sur men det gick inte så bra när han stod där och log ett brett leénde tillbaka mot mig.

-Tack, men det gör inte jag. Svarade jag och skattade lite.

 

Vi pratade alla en liten stund och sen kom Niall och Linnie. Det var roligt att se Linnie med Niall för hon såg så otroligt lycklig ut. Hennes ögon glittrade när hon tittade så honom och hennes kinder var rosiga och hon hade ett brett leénde på läpparna.

Straxt efter dem kom även Zayn och Perrie, villket betydde att vi alla var samlade.

 

Jag kollade på Linnie, som stod och pratade med Perrie. Jag var lite orolig för att hon skulle känna sig obekväm tillsammans med de andra tjejerna. Men hon såg ut att trivas rätt bra. Plötsligt kände jag någon knuffa mig lite i sidan. Det var Liam.

-Så, ni är typ tillsammans? frågade han med ett arningens retfullt leénde på läpparna.

Jag ryckte snabbt på axlarna.

-Jag vet faktiskt inte. Svarade jag och kände hur han tittade på mig. Jag tycker verkligen om henne men jag vet inte vad hon tycker om mig.

-Jag tror att hon gillar dig med, men, du kan ju alltid prata med henne?

-Ja, jag får väl göra det. Sa jag och log lite smått.

 

Middagen hade gått fort och Liam, Danielle och Harry och Claire hade bestämmt att gå vidare till Funky Buddah men Niall och jag hade tackat nej, så nu satt vi i bilen igen.

-Så, vad gör du på fredag? frågade Niall trevande.

Jag tänkte efter, hum.. Det kändes som om det skulle vara något speciellt. Då slog det mig. På fredag var det begravning för Rachel.

-Ehm, jag tror inte jag kan då. Svarade jag tyst.

-Okej, vad ska du göra? frågade Niall nyfiket.

-Ehrm... Begravningen är på fredag.

-Oh, jag förstår. Sa Niall precis som vi var framme vid mitt hus.

-Hejdå Linnie, ta hand om dig! Sa Niall och gav mig en puss på kinden.

-Hejdå! svarade jag och stängde bildörren.

Så fort jag vände mig om kände jag hur kylan spred sig innanför min hud och ångesten vällde över mig. Jag gick snabbt in i huset och satte mig direkt ner när jag kom innanför dörren.

Mina händer skakade våldsamt när jag försökte torka bort en tår som sakta rullat nerför min kind.

Vad var jag utan Niall? Så fort jag var ifrån honom slog verkligheten tillbaka och jag kunde inte längre gömma mig i den kärleksbubbla vi på något sätt byggt upp. Fy fan. 

Jag tog mig sakta upp till badrummet och började spola upp kokhett vatten i badkaret. Jag orkade bara inte med den kalla känslan av ensamhet längre.

 

 

 Och här kommer kapitel 17! Är så himla tacksam att ni stannat trots den sjukligt dåliga uppdateringen.. "Men mitt liv kom emellan" ;)