fiveboysstories

Linnies perspektiv

Jag vaknade av att en sjuksköterska knackade på dörren. Jag antog att det var en sån där koll som dom gjorde med jämna mellanrum. Jag hade brutit höger ben på två ställen och fått några rejäla sår i pannan.
Det är några killar här som vill träffa dig, är det okej?
Vilka killar kände jag som skulle vilja hälsa på mig?
-Eh.. Tja det går väl bra. Sa jag osäkert.
Hon gick iväg och kom tillbaka en stund senare och efter henne kom fem killar som jag kände igen väl. Harry, Zayn, Niall, Louis och Liam. Herregud! Var det en dröm? jag nöp mig själv i armen. Jag väntade på att vakna men jag gjorde det inte.
-Hej! Sa Harry och log.
-Hej, svarade jag nervöst.
Han gick fram och kramade mig och sen gjorde dom andra killarna likadant i tur och ordning.
-Hur mår du? Frågade Liam.
-Tja jag har typ brutit mitt ena ben på ganska många ställen och sen har jag lite sår lite här och var. Men jag klarade mig i alla fall, sa jag och jag kände en tår sakta rulla ner för min kind.
-Åh, vi är så ledsna sa Liam försiktigt som förstått vad jag menat.
Jag kände hur fler tårar började rinna. Jag torkade bestämt bort dom med baksidan av handen. Jag ville inte gråta nu. Killarna satt tysta och kollade ner i golvet. Niall som ännu inte sagt något reste sig plötsligt och kom fram och kramade sig.
-Det ordnar sig ska du se. Viskade han i mitt öra.
-Tack! Snyftade jag.
Han reste sig igen och satte sig på sängen vid mina fötter. Han sken upp.
-Du har möjligtvis inte en penna? frågade han finuligt.
Jag kollade runt i rummet, och fick syn på en på bänken vid blommorna.
-Där sa jag och pekade på den.
Han hoppade upp och hämtade den han gick tillbaka tillsängen där jag låg och böjde sig över mina ben. Jag undrade var han gjorde och tillslut insåg jag att han skrev på mitt gips. Dom andra killarna kom också fram och började rita. Louis ritade en liten morot med ansikte som vi skrattade gott åt. Plötsligt var all min sorg och mina bekymmer som bortblåsta, lika så den spända tystnaden. Vi skrattade och hade jätteroligt hela eftermiddagen ända tills en sjuksköterska kom in och sa att besökstiden var över. Då fick jag en kram av alla killarna och sen gick dom.
Det kändes alldeles overkligt! Hade jag verkligen träffat dom!? Jag granskade det ända bevis jag hade på att jag träffat dom, gipset. Alla hade skrivit sina autografer och ritat små gulliga figurer.
Jag tog upp min mobil och kollade twitter. Jag såg att One Directions gemensamma konto hade skrivit:
R.I.P  Rachel<3
Jag blev alldeles varm, tänk så stor skillnad dom här killarna gjorde för så många. Framför allt så stor skillnad för mig.

 Nialls perspektiv

Vi satt i bilen på väg hem till Harry och Louis. 
-Jaha killar, nu har i alla fall jag varit gentleman så det läker för en vecka! Sa louis.
Vi skrattade lite åt honom men höll med. Det hade verkligen känts bra. Harrys mobil vibrerade till. Det var inte någon som brydde sig. När den sen vibrerade en och två gånger till blev alla intresserade.
-Vem är det du messar med? Frågade Liam
-Eh ingen, sa Harry och log oskyldigt.
-Joho det är det! Det är en tjej! Halvt gissade halvt konstaterade Louis.
-Kanske, sa Harry drygt.
-Det är en tjej! Sa Zayn.
-Okej, okej, erkände han. Det är en tjej och hon heter Claire.
-Ahh! Jag sa ju det! Sa Louis. Är hon snygg? Frågade han sen.
-Skitsnygg! Sa han och log lyckligt.
Han berättade att de hade träffats på en restaurang för ett tag sen och att de träffats några gånger sen dess.
-Så ni är typ tillsammans? Frågade Liam nyfiket.
Harry såg lite generad ut men svarade ja.
-Men kan du inte bjuda hem henne på filmkväll ikväll? Föreslog Zayn.
-Ja! Så vi får träffa henne! Ropade Louis.
-Tja jag kan ju fråga henne. Sa Harry och ryckte på axlarna.
-Ja, gör det! höll alla killar med.
Harry tittade ner på mobilen och skickade ett sms. Efter bara några sekunder vibrerade det till.
-Vad svarade hon? Frågade Louis nyfiket.
-Ja! Sa Harry och log stort.