fiveboysstories

Jag satt i skolbänken och förskte konsentrera mig på vad läraren sa men det var svårt.

Det var sista lektionen på onsdagen och i morse hade Niall ringt mig och frågat om jag ville följa med ut på middag med alla killar och deras flickvänner för att fira Liam som fyllle år i dag.

Jag visste att Claire skulle med så det kändes rätt bra, men jag var fortfarande nervös för att Danielle, Perrie och Eleanor skulle tycka att jag var töntig.

 

Klockan ringdee ut och skoldagen var slut.

Jag gick mot bussen och var så inne i mina egna tankar att jag ryckte till när jag kände någon lägga sin hand på min axel.

-Hej! Sa Claire glatt.

-Hej, sa jag lite förvånat.

-Vill du att Harry och jag hämtar dig sen så du åker med oss?

-Nej tack, Niall kommer kommer och hämtar mig sen, sa jag och kunde inte låta bli att le.

-Ohlala, sa Claire retsamt.

Jag hann bara ge henne en ond blick innan jag var tvungen att gå på bussen.

 

Jag stod framförspegeln och funderade på vad jag skulle ha på mig när det plötsligt. Jag kollade på klockan när jag gick igenom köket och hon var bara 16.02. Harry skulle inte hämta mig förens klockan sex. Han kanske bara kom lite tidigare. Jag öppnade dörren och mycket riktigt där stod han. Den underbara killen med det lockiga håret och de gröna ögonen som jag älskade så mycket. 

-Hej Harry! Sa jag och kastade mig i hans famn. Han hade på sig en mörkblå skjorta och ett par svarta jeans.

-Wow, sa han när han nästan trillade baklänges i trappan oberädd på min kram.

-Jag blev klar i studion lite tidigare så jag tänkte..

Jag avbröt honom med en kyss.

-Kom, du måste hjälpa mig, jag vet inte vad jag ska ha på mig. Sa jag förtvivlat och han kollade roat ner på mig.

-Jag hjälper dig. Sa han och pussade lätt på min panna och la armarna om mina höfter.

 

Jag slänge mig på sängen brevid Harry och suckade tungt.

-Jag har inget att ha på mig. Sa jag och vände mig om så jag låg på sidan och tittade på Harry.

Han reste sig upp och kollade in i min gaderob. Han mumlade lite men tillslut vände han sig om och höll upp ett par mörk turkosa högklackade skor.

Jag skakade häfftigt på huvudet.

-Nädu, dem tar jag inte på mig! De var min systers men hon ville inte ha dem. Jag har aldrig använt dem och kommer aldrig använda dem!

-Varför inte!? frågade han förvånat.

-För att jag verkligen inte kan gå i dem! Sa jag och slog ut med armarna.

-Det är klart du kan! så svårt kan det väl inte vara.

-Nej, svarade jag buttert.

-Ska vi slå vad?

Ajdå, Harry kände mig allt för väl. Jag hatade killar som trodde de var så mycket bättre än tjejer och älskade att bevisa att det inte var så.

-Okej, om jag går med dem hela kvällen så.. hum..

-Då bjuder jag dig på middag hemma hos mig imorgon! Fyllde Harry snabbt i.

-Challenge accepted. Sa jag och reste mig ur sägen för att ta på mig ett par svara jeans och ett vitt linne som jag stoppade in lite slarvigt.

Snurrade ett varv för Harry och han log strålande mot mig.

-Så, nu är det dax för skorna. Konstaterade jag.

Jag tog på mig skorna och det gick rätt bra men när jag sen skulle gå fram och krama om Harry vacklade jag till och föll in i hans famn.

-Jag sa ju det! sa jag och tittade upp på honom och fösökte se sur ut utan framgång.

-Ska vi åka snygging? frågade Harry och log.

-Japp, jag är redo!

Jag gick sakta ner för trappan för att inte snubbla och sedan gick jag förbi köket där min storebror satt och åt.

Han tittade förvånat på mig och jag gjorde en grimas åt honom.

-Det är ett vad, okej!?

-Okej, sa han lite roat när han såg mig stappla igenom köket till hallen vid Harry vid min sida.

-Och det här gör jag för en middag, mumlade jag för mig själv.

-Se det som en dejt, sa Harry och flinade.

När vi kom ut i hallen tog jag på mig min skinnjacka och sedan gick vi ut genom dörren och hoppade in i bilen.