fiveboysstories

Harrys P.O.V

Vi satt alla samlade runt bordet och intog middagen som Jay hade lagat. "Jay this is absolutley fantastic!" min syster gav komplimanger och alla höll med, speciellt tvillingarna som berömde sin mamma. "So Harry, how's school going?" frågade Jay och tittade på mig. Jag tittade upp från min tallrik och på henne. "Ehm.. oh just.. Great." Sa jag och avfyrade ett litet leende. "You two have some classes together don't you?" Sa min mamma som kollade först på mig och sedan på Louis. Det blev en liten tystnad innan Louis äntligen yttrade sig. "Ehm yes, sometimes, often french, right Harry?" Jag var inte berädd på att han skulle tilltala mig och ryckte till en aning när han uttalade mitt namn. "Yes. Yes we have.." Sa jag och slängde en snabb blick på Louis som nu tittade ner på sin tallrik. Även om det skillde oss två år åt så hade vi gemensamma lektioner. Vi hade fryra elevensval-lektioner i veckan där alla elever på skolan fick välja vad de ville göra eller jobba extra med. Eftersom våran franskalärare var lite slarvig och alldeles för snäll för att jobba med ungdomar var de lektionerna väldigt chill. Det var därför alla valde franska. Man kunde bara sitta och snacka sig igenom de timmar i veckan vi hade gemensamt med de andra klasserna i skolan.

Det blev tyst en stund innan alla började prata igen, förutom jag och Louis och bara gav ifrån oss ett och annat leende när någon sa något underhållande. 

 

Vi satt och åt i vad som kändes i en evighet, men tillslut ställde sig Jay upp för att duka av de små tallrikarna vi haft och ätit efterrätten på. Såklart reste sig min mamma också direkt upp för att hjälpa till. Tillslut var det bara jag kvar. Gemma gick ut i köket och Lottie, Fizzy och Louis gick upp till deras rum på övervåningen. Jag kände en lätt ryckning i min arm och hoppade till. Jag vände på huvudet och kollade över axeln. Där stod tvillingarna med stora förväntansfulla ögon. "Harry, do you want to see our Barbies?" Frågade Phoebe och log så man kunde se att hon nyligen tappat en av sina framtänder och därför hade en stor glugg. Jag skrattade lågt åt de små flickorna. "Ofcourse I want to! Let's go!!" Jag ställde mig upp från stolen och följde efter de små flickorna till deras rum.

 

Jag deltog halvhjartat i leken och det tog inte lång tid innan tjejerna tröttnade och föreslog glatt att vi skulle titta på en film istället. Vi gick till vardagsrummt och efter mycket om och men så kom de fram till att vi skulle titta på hitta Nemo. Jag satte mig bekvämt i soffan med Phoebe på ena sidan och Daisy på andra. Jag kände hur de små kropparna kröp närmre mig och hur de tumma armara kramade om mina.

Halvvägs in i filmen kände jag hur flickornas andetag blev tyngre och deras kroppar blev mer avslappnade. Plötsligt hörde jag fotsteg och tittade upp från TV:n. In genom dörren kom Louis. "Mum told me to see what you were doing" sa han när han gick in i rummet.  "I think they're asleep" viskade jag tyst. "Oh" sa han och sänkte rösten. Han satte sig ner i soffan och strök Daisy lätt över håret."You really love them, huh?" hörde jag mig själv  fråga. Han kollade upp på mig med en seriös min. "Ofcourse." svarade han snabbt och tittade ner på Daisys slutna ögon och småöppna mun. "I love all of my sisters so much." tillade han sedan. "You love your sister too, right? Frågade Louis efter en stund. "Yes, but she is older than me, you just have younger sisters." svarade jag snabbt. "Hum, you may have a point there.." erkände han. "Sometimes I just want to have a older sibling to talk to but now I am the one that my sister talks to. We share almost everything." Jag kände ett sting av avundsjuka. "Gemma and I talk, but we're far away from sharing everything" sa jag och var lite förvånad över hur bekymmersfritt jag bara berättade allt för Louis. Det känndes lite som innan. När vi var tajta som bröder.

Vi satt länge och pratade om allt möjligt: hans fotboll, mina kompisar, skolan, tjejer, ja, det mesta och innan vi visste ordet av så knackade mamma på dörrkarmen. "Aww, how cute!" Sa hon när hon fick syn på att tvillingarna som låg och sov på varsin sida om mig. "It's time to go home now sweetie." tillade hon med överdriven ljus röst. "Mum, please.." sa jag och skämdes en arning. Jag hörde Louis skratta lite lågt. "Im sorry, but come on now!" sa mamma utan att mena ursäkten så mycket. Jag ålade mig försiktigt ur Phoebe och Daisys grepp för att inte väcka dem, reste mig upp och rättade till håret. Louis reste sig också och tog följe med oss ut till hallen.

Efter att jag kramat om alla och sagt hejdå vad som kändes för hudra gånger gick vi ut genom ytterdörren och satte oss i bilen. Jag satt helt tyst hela vägen hem och tänkte på att det var lite konstigt. Att allt kändes så natuligt. Att Louis fortfarande var den samma som förut, även efter all denna förändring. Eller?

____________________________________________________________________________________________

 Hejhopp! Nu är det sportlov och jag hoppas att det kommer upp ett kapitel under veckan. Hoppas ni har det toppen! //Stina och Matilda

okej vi börjar lågt.. 5 kommentarer till nästa