Hoping for a better life, kapitel.1


Linnies perspektiv

-Aah! Jag kan inte fatta att det är sant! Utbrast Rachel.
-Nää, inte jag heller! sa jag och hoppade upp och ner och fnissade.
Jag kunde verkligen inte fatta det, jag och min bästa vän Rachel hade vunnit en tävling så vi skulle få
träffa killana i One Direction! Det pirrar till i magen bara jag tänker på det! Imorgon ska det komma en
taxi och hämta oss och skjutsa oss till ett hotell där vi ska möta killarna. Jag längtar till jag får träffa dom!
-Ska vi gå och lägga oss? Frågade Rachel och avbröt mina tankar.
Jag kollade på klockan, 22.37. I natt skulle jag sova över hos henne.
-Tja, det är väl bäst. Vi vill ju inte vara trötta och sega imorgon!
-Haha, nä, inte precis! skrattade Rachel och vi fantiserade hur det skulle gått då.
-Och dom bara tittar på oss och ser jättechockade ut, Skrattade vi.
När vi skrattat klart gick vi och borstade tänderna och sen la vi oss, Rachel i sin säng och jag på madrassen på golvet. Jag låg länge och tänkte på morgondagen. Tänk att jag skulle få träffa One direction! På riktigt! Det var ju helt sjukt, av alla dom som varit med och tävlat var det just jag och Rachel som vunnit. Jag hörde Rachels lugna andetag och somnade tillslut.

Jag vaknade av att Rachel ruskade om mig.
-Vakna, Linnie vakna! Taxin har kommit!
Jag kände hur hjärtat flög upp i halsgropen och jag hoppade upp ur sängen.
-Hahahah! Jag skojade bara! Du skulle ha sett ditt face! skrattade hon.
-Haha! Skitkul! sa jag ironiskt och gjorde en grimars.
Rachel skrattade så mycket att hon trillade ner från sin säng, ner på min madrass. Då kunde inte jag heller hålla mig för skratt. Vi låg och skrattade ända tills Rachels mamma tittade in genom dörren.
-Godmorgon tjejer! Är ni taggade för idag?
-Såklart! Ropade vi samtidigt.
-Det finns frukost i köket om ni vi vill ha, sa hon sedan och gick.
Rachel och jag låg och fnissade ett tag och sen tog vi varsin dusch och tog på oss våra kläder. Vi bestämmde att vi skulle fixa håret och sminket efter frukost. Vi gick ner till köket. Jag lyckades bara trycka i mig en rostmacka för jag var så nervös. Det kändes som jag hade en stor klump i magen och kunde inte få ner mer. Jag satt och höll mackan vanligt i handen och tappade den så den hamnade uppochner och all marmelad kletade ut sig på bordet. Rachel började fnittra och det smittade av sig så då började också jag fnittra. Rachels storebror Eric kom in i köket men han bara suckade djupt och gick igen. Han orkade tydligen inte med oss på morgonen. Det gjorde allt mycket roligare. Vi lyckades skrattande ta oss upp för trappan till Rachels rum. Där gjorde vi oss i ordning och jag packade ner kameran, lite extra smink, block och penna, mobil och min plånbok i min väska och sen gick vi ner till hallen. Jag tog på mig min jeansjacka och mina vita converse och sen gick vi ut utanför huset och väntade på att taxin skulle komma.


tja, det blev ett kort första kapitel men redan
i nästa kapitel blir det drama!
kommentera gärna!! :)


Nyare inlägg